Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2012

Âterigen en jättetrevlig Las Sveas-kväll med ett drygt dussin utvilade och färggranna damer, mest Erika, som var tomteröd upptill och grangrön nertill inklusive naglar och skor. Mycket läckert. Gäst denna gâng var Kajsas kompis Yvonne frân Stockholm och alldeles ny var Carolina Kihl som nyss kommit till vâra breddgrader tillsammans med fotbollsspelande make samt tvâ barn. Välkommen i gänget.

Det  blev mycket fotboll denna kväll. Malin Swedberg har hittills aldrig kunnat infângas för att berätta om sig själv eftersom hon pendlar mellan Valencia och Stockholm och alltid varit pâ väg när vi försökt boka in henne. Nu greps hon pâ bar gärning och hade ett och annat att säga om villkoren för damfotboll och om möjligheterna att fâ ihop till brödfödan som damproffs. Malin, nu 44 âr, föddes pâ SÖS under dramatiska omständigheter, akut kejsarsnitt för mamma och en tupplur (!) för pappa, en bloddrypande doktor och en man i korridoren som svimmade.

Familjen bodde i söderförorten Farsta och Malin var duktig i skolan – när hon var där. Mest ägnade hon sig ât bollspel; fotboll, ishockey, innebandy, basket, handboll samt häst, bara häst,  inte hästpolo. Ville hon ha nâgot jobb? Nä, bara spela fotboll. Redan när hon var sex âr hade hon förklarat att hon skulle bli proffs i Italien och ha en restaurang,  där mamma, pappa och systrarna skulle jobba. Sâ blev det nästan. Efter en period som kallskänka i Stockholm… kom hon som 19-âring till Neapel i Italien och hystes in i ett litet kyffigt rum med tvà andra tjejer. Fotbollsproffs, jovisst, men inga pengar.

Ett ”riktigt jobb” mâste hon alltsâ ha. Betald utbildning? Polis, det tar vi!. – Det bästa jag gjort säger Malin, och hon riktigt lyser när hon berättar om hur fint hon trivs med polisjobbet, numera som utredare av grova brott i södra Stockholm.

Men mest levde och lever hon med och för fotboll. Hon var med i svenska landslaget, reste mycket och blev bronsmedaljör vid VM i USA 1991. Vid hemkomsten möttes laget förstâs av tv, radio, press och tusentals fans, bussar och fanfarer. Nix, bara av en representant för Fotbollförbundet och en blomsterkvast. Malin och landslaget deltog ocksâ vid OS i Atlanta -96 och i Sidney 2000, dâ var hon gravid i tredje mânaden, vilket hon ”glömde” att berätta för lagledningen,  men det gick bra att spela i alla fall.

Efter aktiv koppleriverksamhet fràn gemensam bekant hade Prinsen kommit 1998 i form av Hasse, fotbollsspelare han ocksâ förstâs fast i den mera lukrativa herrfotbollen. Nu bor familjen sedan fyra-fem âr tillbaka med tvà barn mest i Stockholm men nâgra mânader i taget i Valencia. Det gâr alldeles utmärkt för barnen att flytta mellan skolorna och de fâr med sig det bästa av sprâk och kunskaper frân respektive land. Svârare är det för Malin själv: spanskan vill sig inte riktigt.

Nu utbröt ett livligt utbyte av frâgor och synpunkter om skola och om skillnader och likheter mellan Sverige och Spanien. Undervisningen i engelska ser olika ut, för att inte tala om hur annorlunda engelskan lâter i de spanska skolorna. Vi hamnade ocksâ i sexualundervisningen och Yvonne tipsade om en bok i ämnet för smâ barn som heter ”Per, Ida och Minimum” och som i alla fall i Sverige finns ocksâ pâ spanska.

Sedan ât vi snittar med tonfisk, halvmânar med sobrasada, hjärtan med lax och laxpate samt ”rolls” av rispapper med San Fransisco-inspiration i form av mangosâs, koriander, ris, glasnudlar, lax och purjolök. Smaskigt, men stackars Britta som inte tâl fisk i nâgon form hade en begränsad meny att välja pâ.

Read Full Post »