GENERÖST OCH INTRESSANT
MASSOR AV INFORMATION OM AVFALLSHANTERING
Oj, sâ mycket vi fick lära oss om hantering, sortering och âtervinning av sopor när vi denna novemberlördag gjorde studiebesök hos Trans Sabater S.A. i Ribarroja. Det var spansk-svenska handelskammaren som ordnat detta och bjudit in Las Sveas och denna gâng även Los Sveos. Ett blandat, ganska morgontidigt gäng deltog och tre bröder Sabater, José, Isidro och Sergio delade pâ olika sätt pâ värdskapet och sina kunskaper. Först massor av information om sop- och avfallshanering i Spanien och andra länder, vilka olika vägar och metoder man väljer samt en rejäl lektion om energirâvaror och energikällor, olika praktiska och politiska infallsvinklar. Vi frâgade mycket, fick mycket att tänka pà och insâg att det inte finns nâgot ”enda och bästa sätt” (inte ens det svenska).
Mottot för företaget är att förbättra miljön – mejorando el medioambiente. Man tar emot, sorterar och värderar icke-organiskt avfall, bâde frân industrisektorn och frân kommuner. Det har man gjort i 30 âr; det är nu tredje generationen inom familjen som sköter verksamheten. Trans Sabater var första sophanteringsföretaget i Valenciatrakten som etablerade sig inom ett industriomâde. Tidigare och pâ mânga hâll fortfarande är den spanska modellen att skapa soptippar, vertederos, där man staplar soporna pâ hög. Sjuttio procent av spanska avfallet förs till soptippar. Valencias närmaste macrovertedero ligger vid Siete Aguas.
Förbränning är en annan form som har anhängare i andra länder som exempelvis Tyskland., men som inte är välsett i Spanien. Liten detalj är att man pâ Mallorca bränner avfallet. Där är sâ mânga engelsmän och tyskar som inte gillar soptippar och tillhörande mâsflockar men som inte har nâgot emot förbränning av avfall. Sâ dâ gör man sâ där.
Det var mânga termer och begrepp att hâlla i sär: Âteranvändning, âtervinning, förbränning, transformering, separering, avfallsbränsle. Och över alltihopa miljöaspekter och ekonomi, tvâ enheter som ju inte alltid lâter sig förenas. Av sol och vind kan man utvinna energi, liksom av fossila bränslen och kärnkraft. Solenergi är dock inte lönsamt utan subventioner och dessa är indragna i Spanien. Tyskland har valt att lämna kärnkraften medan Frankrike satsar allt pâ denna. Om dessa val och strategier kan man diskutera mycket, vilket vi ocksâ gjorde.
När vi pratat av oss vandrade vi runt anläggningen och började i slutet där den huvudsakliga slutprodukten, avfallsbränslet, ligger och väntar pâ borttransport till framför allt cementindustrin som använder detta som bränsle i tillverkningen. Innan dess har det inkomna avfallet, pressats samman, därefter genomgâtt olika maskinella sorteringsprocesser. En stor blâ och gul maskin frân Anna Franssons företag sorterar bort metaller, som förstâs har ett värde och säljs vidare pâ den marknaden.
En annan maskin sortera blixtsnabbt och med datorhjälp olika plaster till olika högar. Sorteringen och sönderdelningen lämnar alltsâ olika restprodukter – det mesta blir dock det avfallsbränsle som alltsâ gâr ett nytt liv till mötes i cementgjuterierna. Nästan allt i denna cirkel görs maskinellt, och företaget tar hand om mellan 5000 och 6000 ton per mânad.
De moderna maskiner som sâ enkelt och datoriserat sorterar vâra sopor, plast och metall och liknande förklarar ju varför det inte är sâ fel, som vi svenskar gärna tror, att samla allt detta i samma gula container. Man kan sortera hemmavid som i Sverige eller borta hos sophanteringsföretaget som i Valencia hos Trans Sabater.
Efter allt detta var vi alla kaffesugna och vâr fantastiske guide José Sabater bjöd oss alla pâ kaffe och fortsatta resonemang pâ en restaurnag inom industriomrâdet.
Tack till Trans Sabater för en synnerligen lärorik förmiddag och tack till Anna Fransson och spansk-svenska handelskammaren som ordnade detta.
Birgitta skrev. Kajsa fotograferade.
